Till sin första bok gjorde Pär Ström lappar för sina läsare att sätta upp
Disclaimer: Pär Ström har all rätt att skriva det han tycker och att yttra det i alla sammanhang han vill. Osv osv.
Men ibland får man som feminist frågan varför vi är så arga på Pär Ström. Varför just han hela tiden utsätts för kritik när hans det enda hans rörelse, ”Jämställdismen”, vill är att män och kvinnor ska vara jämställda? Själv tror Ström att kritiken mot honom och hans rörelse beror på feministernas snedvridna verklighetsuppfattning och deras rädsla att förlora sin ställning. ”De är rädda nu! De är rädda för sanningen och rättvisan. De är rädda för könsneutral lagstiftning. De är rädda för att bli av med sina privilegier.”
Enligt Ström är den feministiska kritiken märklig då det enda som jämställdismen står för är en äkta jämställdhet: ”Tänk att det ska vara så oerhört provocerande att kräva lika rättigheter och skyldigheter för könen” utropar Ström. ”För det är ju bara det jag gör. Det kallas jämställdhet, har jag hört.”
Men är det verkligen bara det som gör att Jämställdismen så ofta blir attackerad, att de kräver lika rättigheter och skyldigheter? I ett försök att kasta lite ljus över det kan man titta på vad Jämställdismen faktiskt säger och vilket samhälle de jobbar för, och se om det finns något där som kan vara anledningen att Pär Ström och hans Jämställdism utsätts för så mycket kritik.
Vad Säger Jämställdismen Del 1: Våldtäkt
Vad Säger Jämställdismen Del 2: Könsrollerna
Könsrollerna
Så en kritik Jämställdismen ofta riktar mot feminismen är att den ständigt attackerar män och manlighet, men aldrig kvinnor och kvinnlighet.
”Det som anses vara typiskt manligt hånas slentrianmässigt, medan det skulle anses vara höjden av sexism att håna det typiskt kvinnliga.” (länk)
(Visserligen anser Ström lite motsägelsefullt också att ”tjejer får hela tiden höra att traditionell kvinnlighet är något dåligt” och ”att män/killar är vinnare”. Men ok. (länk))
Det kan låta lite lustigt för om det är något feminismen anklagats för under historien så är det att den, iallafall enligt många antifeminister, attackerar och nedvärderar traditionell kvinnlighet, hemmafruar och mammarollen. Saken med Ströms analys av hur feminismen bemöter män respektive kvinnor på olika sätt, är dock att han själv tycks göra det han kritiserar delar av feminismen för.
När det rapporteras att unga pojkar är mindre benägna att meddela att de mår dåligt än unga tjejer, menar Jämställdismen att den manliga könsrollen lär pojkar att ”bita ihop” och ”kämpa på” även när de mår dåligt (länk). Vilket ju är en väldigt rimlig analys (lite feministisk till och med) som anger könsrollerna som orsak till synliga beteendeskillnader mellan könen.
När Jämställdismen däremot analyserar rapporter om att unga flickor mår dåligt, är Pär Ströms analys att det är sannolikt att många unga tjejer fejkar och länkar till en ”studie” som säger att unga (inte specifikt flickor, det är Pär Ströms alldeles egna, helt obelagda, teori) ofta låtsas må dåligt (länk).
Han lägger till och med in en enkät i inlägget där läsarna kan svara på frågan ”Är det mest tjejer som fejkar att de mår dåligt? Ja/Nej.” Studien som länkas hade för övrigt redan då hade avslöjats som bluff av The Guardians Ben Goldacre, vilket kanske Ström hade sett om han gjort lite research (länk).
När det kom en rapport om att kvinnor har svårare att få arbetssjukdom klassade som det, föreslog Ström att istället för att utgå från diskriminering borde man undersöka om det kunde handla om att kvinnor helt enkelt oftare har otillräckliga skäl eller är svårare att diagnostisera. Vad som talar för teorin att kvinnor oftare har ”otillräckliga skäl” ansåg han är att det ingår i mäns könsroll att inte klaga. Vilket verkligen får en att undra hur Jämställdismen ser på de arbetssjukdomsansökande kvinnorna… (länk)
Förväntningar
Jämställdismen medger att det finns ”vissa förväntningar på att kvinnor ska tänka på sitt utseende.” Men man konstaterar också att kvinnors “väldiga sminkande och hårtvättande och shoppande och klänningsprovande och annan kroppsfixering” är en drivkraft som till en inte föraktlig del kommer “naturligt inifrån de själva” snarare än från yttre påtryckningar. (länk)
Ström också konstaterar att:
”det kan ju inte vara så förtvivlat svårt att strunta i förväntningarna, om man nu är en karriärsugen kvinna. Mot bakgrund av det enorma övertag som kvinnor har på dejtingmarknaden måste de ju rimligtvis kunna få en livspartner även om de skär ned på tiden för skönhetsvård.” (länk)
Och angående att kvinnor stressar mer och tar mer ansvar runt julhelgen skriver Pär Ström ”Människan föddes inte till att stressa ihjäl sig i slutet av december varje år. Det är en mänsklig uppfinning. Ett frivilligt val. Låt bli att bygga upp ett sådant enormt berg av förväntningar! Ta det lugnt! Tagga ned!” (länk)
Och när en krönikör i Chalmers studenttidning anser att kvinnor som gnäller över orättvisor ska sluta och istället ”hävda sig på arbetsplatsen såväl som i hemmet” samt att det handlar om att ”ta ansvar för sig själv och sin egen position i samhället” håller Pär Ström helt med om detta: “Klokt skrivet. Jag har alltid ansett att starka kvinnor är en självklarhet.” (länk)
Jag har dock svårt att hitta någonstans där Pär Ström säger till män att sluta gnälla över förväntningar och könsorättvisor och börja “ta ansvar för sin egen position”, säg, i föräldrarollen.
Jämställdismen menar snarare att det många gånger är så att männen vill vara hemma, men ”blir utputtade” från hemmet av kvinnorna som inte vill dela med sig av föräldra-barn-gemenskapen. (länk)
De strukturella könsrollerna finns alltså på plats när det handlar om förväntningar på männen. När Aftonbladet skriver i en annan artikel om att män vill vara hemma med barnen men inte är det i samma utsträckning som kvinnor, anser Ström i vad som känns som en rimlig slutsats att detta ”visar med all önskvärd tydlighet på den uppoffring som ligger i den manliga könsrollen och det privilegium som ligger i den kvinnliga könsrollen.” (länk)
Män skulle vilja vara hemma med barnen men hindras enligt Jämställdismen av att det finns ”outtalade förväntningar på dem att bete sig som riktiga karlar” som ”till en inte oväsentlig del kommer från kvinnorna.” (länk)
”Det är inte så lätt för papporna/männen, eftersom de outtalade förväntningarna på dem om att bete sig som “riktiga karlar” vilar tungt på deras axlar. Till en inte oväsentlig del kommer det trycket från kvinnorna.” (länk)
Att det finns outtalade förväntningar på män att bete sig efter könsrollsmönstret samt att det inte är så enkelt att bara bryta dem, är naturligtvis något såväl jag som alla andra feminister bara kan hålla med om, det är ju liksom en av hörnstenarna i feminismen. Vad man kan observera är dock hur det nu plötsligt inte kommer några uppmaningar om att ”starka män” borde kunna ”strunta i förväntningarna om de nu är så hemmsugna män”. Detta tycks vara en analys som Jämställdismen använder bara när det gäller de förväntningar kvinnors könsroll innebär.
Samhällets förväntningar
När det gäller att män är överrepresenterade i de tunga, farliga jobben i samhället anser Jämställdismen att detta osynliggörs av feminismen i genusdebatten, samt att det alltid legat i den manliga könsrollen att vara förbrukningsbar och att förväntas uppoffra sig för samhällets bästa. Det sista är förstås inte svårt att hålla med om.
Om till exempel djuphavsdykare i Norge förr skriver Ström, med klarsynt genusanalys:
dessa män utnyttjades som förbrukningsvara för att bygga upp vinster till ett litet antal företag och nationellt välstånd till Norge. Män har alltid betraktats som förbrukningsvara – det ingår i de klassiska könsrollerna – och så är det fortfarande.” (länk)
Könsrollernas del i könsfördelningen är här uppenbar. Helt annorlunda låter det när Jämställdismen tar sig an det fakta där kvinnor är överrepresenterade inom låglöneyrken som till exempel vården (vilket man får anta Ström ser som åtminstone någorlunda lika viktigt för samhället som Norges djuphavsdykare). Nu går Jämställdismens analys ut på att ”om kvinnor vill ha hög lön får de låta bli att välja att utbilda sig till låglöneyrken”. (länk)
”Varför fortsätter kvinnor decennium efter decennium att välja lågt avlönade yrken? Kvinnor måste, liksom män, hållas ansvariga för sina handlingar.” (länk)
Jämställdismen ser också det faktum att män är underrepresenterade vid högskoleutbildningar som ett ”gigantiskt jämställdhetsproblem.” Inget konstigt med det, förstås, förutom att när det gäller att kvinnor är underrepresenterade på olika platser i samhället brukar Jämställdismen filosofera om allt från biologiska orsaker till att kvinnors ”fria val”. Om mäns underrepresentation vid högskolorna fortsätter Pär Ström: ”Den som tvivlar på att kvinnornas frammarsch i högskolan har någon reell innebörd för maktbalansen mellan könen rekommenderas att läsa artiklar som…” varpå det följer en länk till bland annat en Daily Mail-artikel som berättar att kvinnor i storstäder numera kan räkna med högre eller samma lön som män så länge de är 1. under trettio år, och 2. barnlösa (länk). (Detta kommenteras dock inte av Pär Ström som något jämställdhetsproblem. Antar att det är då det ”fria valet” slår till – precis efter högskoleutbildningen).
NÄSTA INLÄGG: Vad Säger Jämställdismen Del 3 – Papparollen
15 kommentarer
Utmärkt!!
Alltid när jag läser om jämställdismen blir jag lika förvånad. Det allra mesta som Pär och hans vänner hävdar drabbar (vissa) män i deras egenskap av män finns ju utforskat inom den forskningsgren som Pär någon gång hävdade att han läst hyllmeter av: Genusforskningen. Inom maskulinitetsforskningen finns ju en massa forskning på t.ex. destruktiva maskuliniteter eller riskfyllda arbeten som främst arbetarklassens män drabbas av. Djuphavsdykning specifikt vet jag inte, men gruvarbetare och brandmän finns det både svensk och internationell forskning kring. Att maskulinitet i vissa fall är direkt riskfyllt och skadligt för vissa män innebär dock inte att dessa män är förlorare i alla relationer, t.ex. till arbetarklassens kvinnor. Genusforskningen har sedan länge uppmärksammat att maskulinitetens destruktiva sidor också ofta vänds mot mannen själv och andra män. Den har också sedan länge hållit fler bollar i luften än enbart kön (t.ex. klass och etnicitet) vilka påverkar maktrelationer mellan människor. Jag skulle råda alla män och kvinnor som undrar över dessa frågor att i stället för Pär Ström vända sig till all den forskning som han ignorerar.
men.. sade inte Pär Ström på nyhetsmorgon att det inte finns några strukturer och stereotyper osv? Det finns väl inte eftersom det inte finns lag på det?
Eller är det jag som helt missförstått honom?!
Det finns något sorgligt i att Ström och hans anhängare är så fast i könsrollerna, verkar så sönderslagna av dem, men är så oförmögna att tänka utanför dem. Könsrollerna är givna, och det enda man kan göra är att utnyttja dem för egen vinning, så gott det går. Det är den här billiga och ofta principiellt självmotsägande delen av Ströms resonemang som är mest frustrerande. Som att gå in i ett förhållande med tanken att det inte egentligen inte går att ha ett riktigt förhållande, och tron man måste trycka ner den andre för att få det man vill.
Alternativet är att förändra könsrollerna, för både män och kvinnor.
Fantastiskt välskrivet! Sakligt, tydligt och intelligent formulerat och visar den oerhörda inkonsekvensen i Ström och liknandes resonemang.
Jag säger nu inte att det inte finns relevant kritik att rikta emot feminismen och dess diskurser, men något man inte kan anklaga feminismen för i dagsläget är att vara icke-konsekventa, orättvisor för såväl män som för kvinnor beror enligt den nutida feministiska diskursen på strukturer, normer och strikta könsroller.
Jämställdismen däremot, och framförallt den som Ström står för blandar gärna mellan förklaringsmodeller och använder olika sådana för att förklara orättvisor för män i jämförelse med de för kvinnor. Själva kontentan av Ströms analys blir ofta att kvinnors svårigheter är självvalda, självorsakade och/eller oföränderliga eftersom de baseras på biologiska orsaker (hon är bara sådan) medan mäns problem är orsakade av omgivningen och något som kan och bör förändras (han är ett offer för omständigheterna). Detta kan vi kalla det fundamentala attributionsfelet på en gruppnivå. Att varken Ström själv eller hans anhängare ser de motstridiga diskurserna i sina eget resonemang är skrämmande.
Precis som förra inlägget är detta rent skräp. Tycker ni iaf får höja er kritik över mellanstadienivå. Verkar inte ens läsa det ni länkar till eller ställa högre krav på Pär Ström än svenska journalister.
Kvinnor är inte underrepsenterade eller överrepsenterade, män är inte underrepresenterade eller överrepresenterade. Jämställdister använder inte dessa begrepp, det är det bara likhetsfeminister som gör.
”Men när Jämställdismen däremot analyserar rapporter om att unga flickor mår dåligt, anser Pär Ström att det är sannolikt att många unga tjejer fejkar, och länkar till en ”studie” som säger att unga (inte specifikt flickor, det är Pär Ströms alldeles egna, helt obelagda teori) ofta låtsas må dåligt (länk).”
Han har inte skrivit något ni påstår här. Han ställer sig en fråga och undran. Så om man vill veta något så är det liktydigt med att man påstår och tycker något?
”Studien som länkas hade för övrigt redan då hade avslöjats som bluff av The Guardians Ben Goldacre, vilket kanske Ström hade sett om han gjort lite research (länk).”
Han rapporterar det som Aftonbladet skrev. Och Malin Wollin skrev en krönika om. Så du/ni har större krav på Pär Ströms återrapportering av media än media själv och då en av Sverige största tidningar?
Är inte detta ett ganska patetiskt angrepp? Pär Ström ska vara bättre än svenska journalister och redaktioner? SIcka krav.
”När det kom en rapport om att kvinnor har svårare att få arbetssjukdom klassade som det, togs den av Jämställdismen emot med skeptism till att det skulle handla om diskriminering. ”
Diskriminering är standardförklaring i Sverige. Att ställa sig skeptisk till en ogrundad förklaringsmodell är inte negativt.
”Ström föreslog istället att man borde undersöka om det kunde handla om att kvinnor helt enkelt oftare ”har otillräckliga skäl” eller är svårare att diagnostisera. ”
Fullt okej att göra. Inget fel med det. Undersöker man inte orsakerna får man inte veta om dem. Skiter man i att undersöka kan man göra ogrundade påståenden om ”diskriminering” som folk sen tar för sant för att de är korkade.
”Vad som talar för teorin att kvinnor oftare har ”otillräckliga skäl” ansåg han är att det ingår i mäns könsroll att inte klaga.”
Män väntar längre med att gå till FK vilket gör att de är mycket sjukare och gör att de oftare har tillräckliga skäl. Det är en fullkomligt okej hypotes.
”Vilket får en att undra hur Jämställdismen ser på de arbetssjukdomsansökande kvinnorna. (länk)”
Ser inget alls på dem. Löjligt insinuering att man skulle se negativt på dem. Folk får söka hur mycket hjälp de vill men att söka är inte liktydigt med att man har rätt till hjälp.
”Men när det kom en rapport om att män har svårare att bli sjukskrivna för depression, togs den av Ström emot helt annorlunda. Nu fanns inga funderingar på orsaker, utan Ström slår fast att det handlar om mansförtryck. “Det kan man kalla osynliggörande av mäns lidande” slår han också fast, och att det är ”ett bra exempel på mäns uppoffring för kvinnor.” (länk)”
Läste du ens inlägget och utdraget? Det är SRs rapportering som säger att det negativ behandling av män. Omotiverade skillnader, 1 av 10 män med depression fick diagnosen jämfört med 50% av kvinnorna. Samt ”Och kvinnor med diagnosen värk/smärta blir sjukskrivna i dubbelt så stor omfattning som män.”
”Förväntningar” hela detta stycke är ju rent skräp igen. Är det av intresse kan jag såga det med.
”Samhällets förväntningar” Först. Överrepresenterade? Att ens använda sådana begrepp grundar sig i en tro att det ska vara en viss könsfördelning inom yrkerna. Jämställdismen gör inga sådana påståenden.
Jämför ni allvarligt djuphavsdykare på oljeriggar, gruvpersonal, byggarbetare m.fl med sjukvårdspersonal? Exempelvis: Hur många dödsfall bland personalen på grund av arbetets risker sker det per år?
”Nu går Jämställdismens analys ut på att ”om kvinnor vill ha hög lön får de låta bli att välja att utbilda sig till låglöneyrken”. (länk)”
Vill man ha högre lön så får man utbilda sig till välja yrken som ger högre lön. Det är klart som korvspad att tro något annat är ogenomtänkt. Att utbilda sig och sen kräva högre lön trots att man visste lönesituationen innan man påbörjade sin utbildning är bortskämt. Man kan önska, man kan kräva genom strejk men till syvene och sist får man bita i det sura äpplet om man inte får som man vill och byta yrke.
”Jämställdismen ser också det faktum att män är underrepresenterade vid högskoleutbildningar som ett ”gigantiskt jämställdhetsproblem.” Inget konstigt med det, förstås, förutom att när det gäller att kvinnor är underrepresenterade på olika platser i samhället brukar Jämställdismen filosofera om allt från biologiska orsaker till att kvinnors ”fria val”. ”
Mer skitsnack. Det går dåligt för pojkar i skolan för att den inte är anpassad efter deras behov, de diskrimineras även vid betygsättning och nationella prov vilket har påvisats. Detta i sin tur gör att det blir skevt på ett generellt plan på universitet och högskoler. Att det kunde vara samhällsekonomiskt vanskligt att ena könet slås ut tidigt på grund av en miljö som är dåligt anpassad efter deras behov ignoreras till stor del av både journalister och politiker och även Skolverket. Män har inte alltid gjort dåligt ifrån sig utbildningsmässigt alltså kan det inte ha en biologisk grund att de fallit ifrån under de senaste 10-20 åren eller så. Det finns dessutom tydliga tecker för att tjejer särbehandlats och givits gräddfiler i den svenska utbildningsväsendet sen iaf 70-talet. Det står att läsa i Skolverkets egna rapporter.
Jag tänker att genusfolket nog ända borde läsa den här kommentaren. väl skrivet.
Ofta önskar jag att man slog ihop exempelvis Pellebilling/sma doser PärStröm och en sida som den här(Genusfolket).
Da hade man kanske kunnat fa en vettigt nyanserad bild av saker och ting… Men utopisk tanke givetvis.
Alltså, du menar att Genusfolket kan insinuera men om Pär Ström gör ett helt inlägg där han funderar och ställer frågan om det kan vara fler tjejer som låtsas må dåligt så är det bara en helt vanlig fråga? Dubbla måttstockar, man tackar.
”Jämför ni allvarligt djuphavsdykare på oljeriggar, gruvpersonal, byggarbetare m.fl med sjukvårdspersonal? Exempelvis: Hur många dödsfall bland personalen på grund av arbetets risker sker det per år?”
Detta är irrelevant. Det som inlägget menar är varför Pär Ström i fallet djuphavsdykare inte bara frågar sig varför män fortsätter att utbilda sig till riskyrken.
Ex skulle vara: Varför fortsätter män decennium efter decennium att välja högriskyrken? Män måste, liksom kvinnor, hållas ansvariga för sina handlingar.
Bravo! Hoppas Pär Ström läser detta och skäms.
”Helt annorlunda låter det när Jämställdismen tar sig an det fakta där kvinnor är överrepresenterade inom låglöneyrken s”
Vården är ett statligt icke-privat instiftat företag som drivs av skattemedel, inte ett organiserat, farligt arbete som kan jämföras med det lidande som skedde under industrialiseringen i Norge, där många män fick sätta livet till.
Du kan knappast påstå att det är samma sak som att välja ett bekvämt låglöneyrke, som stiftades i samband med att männen drog ut i krig under de två världskrigen.
Andre: Nej.
I jämförelse med att dra ut i krig kan jag väl kanske förstå men det är väl inte någon som på allvar menar att vården är ett ”bekvämt” låglöneyrke?
Blir så glad över dessa genomgångar, och att någon orkar gå igenom allt hat och skitsnack för att dra fram dessa självmotsägelser (som man hela tiden ser och känner, men inte orkar leta upp konkreta exempel på). Jag började göra några serier om den här typen av självmotsägelser men slutade för att jag inte orkade plöja igenom allt hat, men är tacksam för att andra gör det. Så, stort tack!